Barsebäck - Köpenhamn, 2 mil 3 km

Onsdagen den 6 augusti 2008 

(Bröt pga motvind, höga vågor efter 4,5 timmars simning) se pressklipp

Strömmarna i Sundet, läs Svåraste vägen till Danmark

I startgroparna

Vi åkte från Nässjö tidigt på onsdagmorgonen, vädret var lite mulet, men när vi närmade oss Barsebäck klarnade vädret upp mer och mer och väl framme i Barsebäck mötte oss ett underbart väder. Solen sken havet låg stilla, det såg perfekt ut för en långsimning. Jag kände mig glad och stark, idag skulle jag klara den här simningen.  

Jag hade för någon vecka tillbaka simmat Idefjorden till Svinesundsbron, en sträcka på  1 mil och 7,6 km och i mål med krafter kvar, så jag var positiv till att klara denna sträckan Barsebäck Köpenhamn med sina 2 mil och 3 km.

Vi fick bra hjälp på hamnkontoret i Barsebäck, som hjälpte oss med parkering och information av en seglare i hamnen, han upplyste om dom kraftiga nodliga strömmarna som rådde där ute i Öresund. Vilket vi som "noviser" inte kunde ana när vi tittade ut över det solglittrande stilla havet. 

Så vi skulle ta sikte upp mot Öresundsbron och försöka hålla oss på vänster sida om utvisat sjömärke för att strömmarna skulle föra oss mot Helsingborgshållet (norr över).

Jag hoppade i utanför Barsebäcks hamn, havet låg som en spegel, vattentemperaturen var 18 grader inte varmt, men helt ok. Våtdräkt simglasögon och en keps för skydd mot solen. Allt kändes bra, jag startade med lugn crawl, för jag hade några timmars simning framför mig. Jag märkte snart att jag inte kom så långt framåt utan mer bortåt Helsingborgshållet. Vi säger att jag kom framåt förstås, samtidigt som jag drev norr ut men när jag ligger där i vattnet så märkes det inte så tydligt.

 Allt verkade positivt och maneterna lyste med sin frånvaro, vilket jag också var väldigt tacksam för, jag vänjer mig aldrig vid att simma in i dessa slemmiga varelser, det är ingen trevlig upplevelse. Jag kunde se en och annan brännmanet, men dom rörde sig djupare ner i vattnet, det sägs gör väldigt ont att bränna sig. Att simma genom sjögräs är inte heller så mysigt men det var inte så mycket av den varan heller idag.

Jag brukar ta en paus med 30-45 minuters intervall. Idag bjöds jag på vatten, senare fick jag även lite varm chokladmjölk i vattenflaskan som Lars kastar ut till mig. Det kan vara lite gott och i det salta vattnet kan man efter några timmar få en liten svidande känsla i halsen. Jag fick också en banan och energikex utsträckt till mig på en paddel i vattnet.

Lars håller reda på tiden, för när man ska simma många timmar är det viktigt med pauser. Lars hjälper också till med att hålla riktningen, vilket annars är speciellt svårt för mig när jag simmar crawl och idag hade både han och jag stora problem, så vi drev långt norr över.  Jag en "Kapten" för en följebåt har fullt upp med sysselsättning, filma, ta kort, manövrera båten, ta tiden på mig hålla koll på mig, båten och mat och drickapauser.

Att bedöma tid för en långsimning är ganska omöjligt, "det tar den tid, det tar" beroende på väder vind och strömmar.

Vi hade kontrollerat vädret på SMH:s hemsida och enligt våra bedömningar skulle förhållandena vara goda. Vi kände däremot inte till den starka ström som rådde. Det finns alltid något nytt att lära om havet. Havet kan ändra sig väldigt snabbt och man får räkna med att varken havet eller SMHI alltid är så pålitliga.

Efter ca 2½ timmes simning så tilltog vinden och jag hade inte den inte med mig utan mot mig. Jag kämpade verkligen för att komma framåt. Försökte med bröstsim mer eller mindre dök in i vågorna. En liten prick där ute i havet, kan tyckas otäkt men på något konstigt vis vänjer man sig. Jag kan förstå den som ser när jag ligger där ute i vågorna och försvinner ibland under dessa, då ser det nog ganska otäkt ut.

Det är spännande att simma på öppet vatten. Du ser båtar, möter vågor, du känner dig liten men samtidigt modig när du ser dom stora fartygen paserar förbi.  Du ser havet (världen) ur ett annat perspektiv. Konturer av hus byggnader på land. Ibland tror du, nu är jag nog nästan framma så är det väldigt, väldigt långt innan jag kommer dit.

Efter 4½ timme simning var vi nu närmare Danmark än Sverige, då beslutade Lars att vi skulle ge upp, dels hade blåsten tilltagit så pass att han hade svårt att manövrera båten och bedömde att vädret inte såg ut att bli bättre. Tydligen, trots mitt kämpande, kom jag inte så långt framåt enligt den bedömningen han gjorde, 200m framåt och 150m bakåt det lät ju inte så bra...

Danmark i sikte.

Visst var jag besviken men det var nog mer eller mindre omöjligt att genomföra den här simningen idag, det hade varit roligt att stiga iland i Danmark även om jag inte tagit mig hela vägen in till Köpenhamn, men målet denna dag var för långt borta.

Det tog 50 minuter att ta sig tillbaka till hamnen i Barsebäck, upp med båten på trailern sen bar det av hemåt Nässjö igen.

Jag hoppas snart komma åter, "jag har sand i skorna"

och som det brukar heta 3:dje gången gillit!